Så var det dags igen

Long time no see…
3½ månad utan att ens ha varit inne på bloggen, i bland blir det bara så. Livet kilar iväg för en på något sätt och man hinner nästan inte med.

Så… Semestern kom. Och sedan var den slut. Hann dock med sommarstugan, mor o dotter-weekend i Norrköping, en tur med Boxholm 2:an med svärmor, Ölandsvistelse hos svärfar och lite annat. Är man nyfiken på något av det så finns det bilder på min Dayview.

Annars… Jag har lyckats fylla år igen. Tydligen händer det varje år. Vem kunde ana?
Har även hänt för rätt många i vår omgivning, bla nu senast i förrgår då min morbror fyllde. Svärfar blev ett år äldre han med, för ca en vecka sedan. Då fyllde han hela 60år vilket firades med ett himla nice kalas. =)

Det känns som det har hänt rätt mycket som är svårt att få ner i ord. Olika händelser och känslor som har haft stor inverkar på ens liv. Men som för andra kanske är helt ointressant. Saker som egentligen inte ens är värt att dra upp nu i efterhand. Så vi skippar det. Har ändå så ont i huvudet att det är svårt att koncentrera sig. =(

Så det kan bli

Nu ska vi se… När jag var hos frissan senast så hade jag tänkt att raka den sidan av håret som redan var mycket kortare. Det slutade dock med att vi safeade lite och bara klippte det riktigt, riktigt kort. Tror dock att det bliv rakning nästa gång. Saken är den att jag tröttnar så fort på frisyrer, färger och sådant. Så för ungefär en vecka sedan köpte jag ett paket blekning och med Peters hjälp, delade upp håret och blekte underhåret. Dock blev det något riktigt galet (jag kanske såg fel på tiden eller vad sjutton) och håret blev rätt så kraftigt förstört. Dagarna som följt har det blekta håret fört mina tankar till lin, tagel och svinto. Har försökt ringa frissan för att få hjälp, men det är ju precis innan semestern så det är lönlöst. I dag gav jag saxen till Peter och bad honom hjälpa mig. Att gå med dessa svinto-toppar hela semestern var liksom inget alternativ. Snäll som Peter är så gjorde han verkligen sitt bästa. Jag ska inte gå in på den dramatik som blev någonstans där i mitten (…) men i det stora hela så känns åtminstone håret mycket friskare nu. :)

I övrigt så är jag inne på sista veckan innan semestern nu. Så otroligt, förbaskat härligt! Var hos kiropraktorn tidigare i dag så jag kanske faktiskt kan göra något på semestern också. ;)

Ny leksak

Jag har hela tiden tyckt att det verkar så onödigt med surfplattor. Jag föredrar att sitta vid en rejäl dator och när jag inte är hemma så har jag ju min mobil. Dessutom har jag en minipc för tillfällen när jag åker i väg. Så när Peter började prata om att han ville ha en så tänkte jag bara på vilket slöseri med pengar det verkar vara. Hur ofta kommer man använda plattan och till vad (som man inte kan göra på det man redan har)? Nu har det dock gått ett par år och man har mognat. ;)

Tror jag fick någon form av ha-begär. Började tänka på alla e-böcker jag kunde läsa, för att inte tala om alla tidningar och serier. Jag kunde ligga i sängen och titta på film smidigare och mycket mer. Dessutom har jag ju så ont i min nacke, mina axlar och all annan skit, vilket en platta skulle underlätta. För att inte sitta vid datorn alls är liksom inget alternativ. ;)

Jag nämnde för Peter att jag trots allt vill ha en platta, vilket han tyckte var en bra i ide, och på kvällen beställde jag en. Kolla på flera alternativ och till slut blev det en iPad 3. Apple-produkter är ju trots allt kvalité-produkter och jag har ju redan en androidmobil. Variation är bra. ;)

Så nu sitter jag här och leker mig fram till olika inställningar och försöker komma fram till vilka appar som kommer att förgylla min vardag. Det finns ju ett helt hav av dem!

Dock underlättar det tyvärr inte med att jag har migrän. Vet inte vad som hände, det bara slog till. Rätt väntat egentligen efter denna helvetes-veckan på jobbet, men man är ändå aldrig beredd. Tog ett par piller och en lur och nu känns det faktiskt lite bättre. Fast inte bra. Därför fick Peter gå i väg till sin kusins öppnahus (hon fyllde i veckan) själv och så kommer jag stanna hemma från Peters reunion med klassen i kväll. Synd, för det är en rolig skara. :(

Jobbig tid

Har inte blivit att man fått ork till att skriva något här. Den senaste tiden har varit rätt jobbig. Först fick en nära vän ta det jobbiga beslutet att låta en av sina katter somna in (Agnes ♥) och sedan blev våran Lillan sjuk.
Hon hade haft någon form av allergisk reaktion en längre tid och då de vanligaste medicinerna inte fungerade så fick vi prova en ny. Det gick jättebra till en början, svullnaden gick ner och det var inte ens några problem med att få i henne tabletterna. Sen tog det bara tvärstopp. Hon vägrade att ta tabletterna så vi fick sluta med dem. Sedan slutade hon att äta helt. Gick kraftigt ner i vikt och när vi väl kom till veterinären så hade hon dessutom fått gulsot.Det var levern på henne som inte mådde bra. Efter blodprover så fick vi veta att de andra organen iaf inte var dåliga och vi började med tvångsmatning. Hon fick en uppåtsving då hon åt två torrfodersbitar helt själv och  till och med klöste lite på en klöspelare. Dock gick det snabbt ner igen och vi fick åka till Valla djurklinik i Linköping där hon lades in.
Trots tvångsmatningen så hade hon gått ner ytterligare och hennes värden var sämre.
Dagen efter ringde dem och vi blev tvungna att ta beslutet att låta henne somna in. Hon ligger nu och vilar på Kullsäters djurminneslund tillsammans med andra älskade husdjur och vi saknar henne väldigt mycket. ♥

För att gå vidare till roligare saker. Semestern närmar sig och i dag bokade vi tåget till Öland. Ska bli super skönt! =) Förutom det så har vi tagit beslutet att stanna hemma utöver det. Peter har ju bara fått ihop två semesterveckor än så länge och det kan vara skönt att bara vara hemma och slappa lite också.
Så nu har jag råkat skicka efter en iPad 3 i stället. Och Peter har beställt en Letto. Så det kan gå. ;)

Varning för halvtaskig liknelse.

Större delen av denna dag har verkligen varit helt, så in i helvete, förjävlig.
Det började jävlas i går, på jobbet. Nya problem, samma gamla orsak.
Man skulle kunna likna det med att någon som jag inte känner skulle köpa ett par klackskor till mig. Personen har dessutom aldrig själv gått i sådana skor och när jag får dem så är det helt fel. Minst 2 nr för små så det gör ont i mina fötter när jag försöker ta på dem och gå i dem. Jag kontaktar personen direkt och förklarar felet, men då är det redan för sent att lämna tillbaka dem. Det är bara för mig att fortsätta gå i skorna och ha ont, eftersom jag måste det. Dock har jag bett personen att nästa gång det ska inhandlas skor till mig så vill jag vara med och prova dem en gång innan, så att jag får ett par som passar.
Nästa gång kommer och då får jag, även denna gång, ett par skor hemskickade utan att ha fått prova. Och den här gången är de 3 nr för små och går inte heller att lämna tillbaka. Dessutom gör det nu så ont att gå i dem att en sjukskrivning inte är långt borta.
Det är så det är just nu. Vår avdelning klampar omkring i dessa 3 nr för små skorna hela dagen och gör vårt bästa bara för att stå ut. Våra förbättringar får ingen respons och vår kokande ilska gränsar till total uppgivenhet.
Jag fattar verkligen inte hur svårt det ska vara för folk att göra sitt jobb när folk i stort sätt slänger sin hjälp på dem.

Det riktigt fina med dagen var dock att vår bil gick igenom besiktningen utan fel. Fick en liten anmärkning på att vänstra halvljuset var lite lågt bara. Känns så skitskönt! Ungefär lika skönt som jag har det på balkongen just nu med en Häagen-Dazs glass med chokladsmak. =D