På dåligt humör

Sitter här och försöker göra mitt bästa för att bli på bättre humör. Gubben slutar om kanske en timme och jag vill ju inte att han ska behöva komma hem till en morrande fru. Men det har varit en riktigt skitvecka.
Måndagen började med att jag fick nyheter om en kollega/vän som kan komma att vara illa. Håller tummarna för att det inte ska vara det, men risken finns och det påverkar en. Efter dessutom en jobbig dag på jobbet så ville jag bara hem och vila. Men då dimper det ner ett papper i brevinkastet om att ventilationerna ska kollas någon gång mellan tisdag och torsdag. Eftersom lägenheten såg ut som en svinstia så var det bara att sätta igång och städa. Nu känns det rätt skönt att vi fick gjort det så tidigt på veckan, men jag hade nog behövt vilan mer. Resten av veckan har jag varit så grymt trött. Sovit lite på natten och inte kunnat vila på eftermiddagarna då jag trott att ventilationen skulle kollas. Men nu är klockan efter 5 på sista dagen och ingen har varit här. Inte vad jag kan se iaf. Dammet ovanför ”ventilationsgrejen” i badrummet ser totalt orört ut. Så nu känner jag mig irriterad över de förlorade vilostunderna OCH över att de inte varit hör. =/
Sen har det varit väldigt stressigt på jobbet. Eftersom vår avdelning verkar vara osynlig och vi alltid lågprioriteras så har vi fått jobba arslena av oss för att hinna med och inte stoppa upp hela linan (som har dubbel så stor bemanning som oss). Egentligen så vore det rätt åt dem (som har som arbetsuppgift att åtgärda sådana problem i stället för att dumpa dem på oss) om det blev stopp. Det är ju verkligen inte meningen att vi ska behöva stressa som vi gjort. Men vad gör man när man av erfarenhet vet att även om det blev så, så är det vi själva som får fixa det i slutändan? Eftersom det inte finns en enda röv ”där inne” som verkar ha minsta lilla kolla på vad vi faktiskt gör och hur vi gör det, och de som har uppgiften att ”se problemen” aldrig ser oss, så har vi ju bara oss själva att räkna med. Därför sitter man nu här helt slutkörd med en låsning någonstans vid vänstra skulderbladet som värker enda upp i bakhuvudet och inte en minut över att ringa kiropraktorn på.
Och varför kollade de inte vår ventilation?!

Så nu sitter jag här och kollar på klipp som denna i väntan på att gubben kommer hem med mat från Siesta. =)

 

Inte bra

Skit också! Råkade titta på Ink Master Sverige på tv6 play och tatueringssuget slog till med full kraft. Vill tatuera mig igen!
Men, vi ska ju åka bort över jul och ev över nyår och så vill vi spara… =/

Skor?

Under några år tillbaka så har Peter o jag pratat om att åka bort under julen. Bara vi två. Någonstans där vi bara kan glida omkring och mysa. Inget stress, inga måsten. Först tänkte vi åka till ett varmt land. Ligga och glassa på en strand och ta ett dopp i havet. Men ju mer vi tänkt på det desto jobbigare kändes det. Visst, kanske inte när man är just där, men på vägen dit och hem. Så vi satte oss ner och funderade ut precis vad det är vi vill ha med vår jul och kom fram till att vi får det bättre om vi håller oss till Sverige. Så det blev Stockholm. =)
Därför sitter jag nu och kollar runt lite på kläder och skor. I slutändan blir det nog till att ta en räd i affärerna, men kolla kan man ju alltid. Men… Man kan ju hitta en hel del lustigheter där ute på the world wide webb. Jag har sett sådana tidigare men ändå, vad är det där egentligen? (med hänvisning till bilden nedan, särskilt den till vänster)
Är det en mössa? Är det en skål? Nej, det är en sko!
Vill folk verkligen gå omkring med stora klumpar på fötterna? De grå här nedan kostar dessutom nästan 4 tusen. För 4 tusen kan du alltså stoltsera runt och se lika sexig ut som en elefantunge. Tjusigt värre.
Men om man bortser från vissa undantag, så är det faktiskt lite roligt när skodesigners vågar sig på lite annorlunda former. Det kan se fult ut som stryk (bilden nedan (varför blev ramen inte lika tjusig på den då?)) men det sätter liv i havet av ”vanliga” modeller åtminstone.

Sen finns det de skor där modellen i sig är snygg medan…materialet? … kanske inte är helt lyckat. (Gissa vilka jag menar nu ;)) Fast de är ju roliga iaf! Om jag kunde gå i så höga klackar så kanske, kanske.
Ja, de ÄR ju faktiskt rätt häftiga… Ska komma från mig som, om man räknar bort löpskorna, bara har svarta skor. Eller nu ljuger jag så jag tror mig själv! Jag har faktiskt ett par, nej, TRE par ballerinaskor i annan färg. Vita, gråa och turkosa! Fast de turkosa måste slängars… Förresten! Köpte jag inte nu senast ett par bruna skor? Jomenvisstja, jag har inte haft dem än då jag inte tycker de passar till svarta byxor som jag nästan enbart har (måste lägga upp jeansen), men ändå. Iaf, det är roligt med roliga skor. Om jag bara tyckte de passade till mina kläder, jag kunde gå i dem och plånboken tillät det så skulle jag kunna gå riktigt lös bland skor. Hm, är jag kvinna eller?