Fuuuuuuuuuu…

Sitter med en kopp utmärkt cappuccino och tittar ut på regnet. Känns passande på något vis.
Tänk att vakna en morgon och upptäcka att man bara kan glida igenom den dagen. Inga hinder och inga bekymmer att grunna på. Bara tänka på sådant som får en att må bra. Kan  knappt minnas en sådan dag just nu.
Jag hade knappt hämtat mig från feber o förkylning då jag blev sjukskriven två veckor pga stukad handled (ev spricka) som jag fortfarande känner av i bland. Får avdrag på lönen pga frånvaron men får inte en enda krona från något försäkring (vad fan ska man med dem till då?). Mitt högra pekfinger värkte i tre veckor, vilket gjorde allt bara besvärligt, innan det ebbade ut. Jag skulle vara snäll och köpa kolor av en arbetskamrats ena pojke, fick en fyllning att lossna från en tand och 1100kr försvann till tandläkaren. I dag, två veckor senare har jag fortfarande väldigt ont i tanden och får då veta att jag har tre alternativ: Avvakta, dra ut eller rotfylla för över 4000kr. Avvaktar och har ont just nu.
Familjen har varit en massa sjuk igen. Bla fick Peter ett virusangrepp i bröstmuskelaturen som ledde till inflammation…
Har varit tvungen att beställa dit hos kiropraktorn igen då min nacke tycks bestå av ett järnrör instucken i ett bowlingklot med grus mellan som får värken att stråla lite neråt och mycket uppåt. Känns som jag har ett stort öppet sår i hela huvudet som värker konstant. Efter två veckor av det orkar jag bara inte mer.
Alla andra tusentals små skitgrejer som beblandat sig med det jag just beskrivit får mig att vilja skrika!
Jag vill slippa allt sådant och kunna få energi till att fokusera på de bra sakerna som hänt. Som att det inte var vatten i oljan i bilen utan bara lite kondens. Att Peter fyllde 31 i måndags och att vi ska bo på hotell i Norrköping under påsken och bara slappa och vara…

Hm… jag tänkte försöka vända det här inlägget till något positivt. Men jag tappade lusten nu då tangentbordet började bete sig åt helvete. Måste slå ner tangenterna med fingrarna för att det ska bli något och på samma gång märker jag att värken i pekfingret inte alls ebbat ut så mycket som jag trodde.
Tror jag går och lägger mig en stund…

1 comment

  1. När allt känns för jäkligt och att det aldrig tycks ta slut med eländena…..då måste man tänka på de ljusare stunderna. Att allt inte har varit hemskt. <3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>