Att jag alltid ska störa mig så mycket på folk när jag reser. Jag kan skratta och finna nöje i hur andra är när jag är i affären, på stan osv. Men just när jag sitter i en buss eller på tåget så kan jag irritera mig så enormt att det bara kryper i kroppen. Det kan vara bara en jobbig dialekt, eller hur personen i övrigt pratar. Som när de avslutar varje mening med ”ba” eller pratar fjortisspråk. Det kan vara barn som skriker och skriker och skriker medan mamman lugnt sitter bredvid och inte ens bryr sig om att försöka få tyst på ungen. Eller bara en himla massa skitsnack som någon/några vräker ut sig.
Sitter på tåget mellan Kalmar och Alvesta just nu och kan inte låta bli att irritera mig på två tjejer som sitter snett mittemot. Blir för tråkigt att gå in på exakt vad det är som är så irriterande, men summan av kardemumman: Den ena ser upp till den andre och vill bli accepterad av denne medan den andre bara tycker att hon själv är perfekt och klagar konstant på den förste. Ett alldeles för vanligt scenario tyvärr.
Nåväl. Om ca 140 minuter är vi hemma i Tranås igen. Det har, som alltid, varit en skön vecka på Öland. Men som alltid, borta bra men hemma bäst. Och man har ju saknat sina små katter… =)